Nu när jag var påväg hem från tunnelbanan slog en tanke mig som jag även har haft innan.

Statistisk sätt anmäls det ca 17 000 våldtäkter/sexualbrott per år i Sverige, men alla vet ju att det är så många fler som aldrig anmäls. Om man nu tänker att det går en sexualförbrytare per tunnelbana eller buss i Stockholm (vilket jag inte skulle bli förvånad över att det gör) så finns det ju antagligen även ett offer per förbrytare också. Är det då så konstigt om jag, som har tidigare erfarenheter av kampsport, saktar in vid tunnelbanestationen och tänker att det antagligen är bättre om denna förbrytare följer efter mig in i mörkret än någon av dessa nyligen fyllda 15-åringar?

 

Bara var femte våldtäkt anmäls, vilket gör att statistiken plötsligt går upp till 85 000 våldtäkter per år. Dessa siffor är något som skrämmer mig, både som kvinna och som svensk. Vi kan inte jämföra oss med länder där "flickor blir indragna i bilar och våldtagna" för det händer i just detta land.

Att alltid hålla ett öga öppet kan hjälpa så många, även om mitt sätt är ganska skruvat tänkt så känner jag ändå att jag har gjort något produktivt och rätt av min kväll jämfört med om jag bara hade gått redlöst hem.

Om nu alla hade gjort desamma som jag. Hjälpt en medmänniska på ett eller annat sätt, tänk då hur annorluna världen kunde se ut om fem år. Ondska skapas genom egoism.