Det hela började med lite oskyldigt festande på en båt. Partykryssning även kallad. För att sedan eskalera till lite oskyldigt festande på bussen till Linköping. Väl i Linköping var monstret redan out of control och alla sinnen var förlorade.
Uppvaknandet dagen efter var även det helt avdomnat och när det skulle bäras av in mot centrum från sovplatsen inser jag mitt avsaknande av bankomatkort. Det går inte att betala kontant på bussen. Inte för att avsaknaden av kontanter var något mindre.
Tillslut finner jag en övergiven cykel mitt ute i skogen. Den ser ut som cykeln Gud glömde. Och det var den också. Jag hann cykla två meter innan ena pedalen föll iväg och när det första övergångsstället närmade sig upplyses jag även om att det inte finns några fungerande bromsar. Minspelet mellan mig och bilchaufförerna som hastigt tvingades tvärbromsa var inte ens av det arga slaget utan mer åt det medlidande och hånande hållet. Hela Linköping kunde se min förtvivlan när jag goes out with a bang and thunder.