Jag har sjunkit till botten. Står stilla mitt i lägenheten och kollar runt omkring mig. Jag känner kylan i vinden som omringar mig och sveper med mig ner på golvet.

Allt ser så annorlunda ut, så rent och sterilt. Som ett tomt blad. Här finns inga avtryck om vad som hände igår kvar.

Lägger mig på det blänkande och intryckslösa golvet. Den starka lukten av blekmedel bränner i näsan så att ögonen blir tårögda.

Hon kommer in i rummet flinandes.

- Haha, känns det konstigt med en ren lägenhet eller?

Hur kunde hon få mig att städa frivilligt?

Denna rastlöshet är det värsta som har hänt mig.