Men sedan kommer man till en del i livet som man aldrig är beredd på. Att vara vuxen. Det jag säger är inte att jag själv anser mig att vara vuxen, och det tror jag inte det är många andra som gör heller. Detta omfattar istället hela verksamheten av att uppträda vuxet.

Att bete sig vuxet eller att agera mogen är något som tar helt ny vändning när man börjar plugga på högskolan. Helt plötsligt blir sedlar till mynt, fester till pluggande och alkohol till studielitteratur.

Min fråga, eller frågeställning är då: i en värld då man ständigt uppmuntras till att leva för dagen, hur mycket levande är tillräckligt för att kallas "carpe diem"? I ett samhälle då man ständigt måste utvecklas kan man inte alltid stanna upp och leva för dagen, i vilket fall skulle ju detta leda till att det inte fanns någon speciell morgondag.

 

Vad man kan göra är att ta ut det mesta av dagen. Med detta menar jag inte att du ska supa dig redlös full varje kväll, inte heller att du måste göra precis vad du vill när du vill det. Det är vad man har sommarlov, semester och långhelger till.

Men jag föreslår att en dag måste balanseras mellan det du vill göra och det du måste göra.

För varesig jag vill det eller inte så känner jag faktiskt inte att jag har fått ut så mycket jag kan av dagen om jag vet att jag inte har gjort en särskild uppgift eller missat en deadline. Och sådan ångest är onödig.

 

Så nu har jag officiellt lagt ihop "Hatlistan", inte för att alla kommer att förstå varför vissa låtar ligger på denna lista, men varför inte liksom?

 

 

 

 

Vissa människor förstår sig inte på riktig smärta, att vara deprimerad och ingen ser det. Att inte ha en anledning för att lämna sängen på morgonen, att ha ett stort öppet, blodigt sår fyllas med salt. Eller att SKRIVA EN ARGUMENTERANDE TEXT!

En argumenterande text är en text där man genom tre argument visar sin ståndpunkt i ett ämne. Och nu när jag är proffs på detta ska jag dela med mig om min åsikt om att skriva arumenterande texter:



Allt för länge har lärare använt texter som en bortförklaring för att slippa planera lektioner, varje gång en lärare är bakis eller har förhinder lägger de bara in en extra uppgift, denna gång var det att skriva en argumenterande text. Men varför skriva en text som blottar din åsikt inom ett visst ämne och sedan få betyg på det?

En argumenterande text ska innehålla tre argument för varför du tycker som du gör. Endast den delen att komma på tre argument är allt för jobbigt att hitta, inom vissa ämnen gäller det då att fantisera fram fakta som inte finns, att hitta på en onödig tredje synsätt på problemet eller att ta världens ynkligaste argument och förstora det till en löjligt stor idé. En text ska vara kreativt underhållande och ta dig "utanför lådan", men genom att bara diskutera dessa tre antagligen påhittade argument försvinner all impuls inlevelse och lämnar hörarna med ett tomt skal som alldeles för ofta gör allt i sin makt för att undvika att somna på bänken.

Allt mer antidepressivamedel skrivs ut till minderåriga och vad kan detta bero på? Jo, det beror antagligen på alla onödiga läxor och påfrestande skoluppifter som tvingas på dagens ungdomar. Dessa alldeles för jobbiga skoluppgifter kan lätt utlösa stress som leder till ångest som kan leda till depression. Att vara deprimerad gör dig bland annat nedstämd, du får koncentrationssvårigheter och det förekommer viktförändringar genom avsaknaden av aptit. Du får helt enkelt en nedvärderad sjävbild där du till och med kan få sexuella störningar och självmordstankar (som antagligen beror på de sexuella störningarna om du frågar mig).

Vilket ämne du väljer att skriva om (förutsatt att du får välja själv) kräver också mycket eftertanke eftersom lärare är även de bara människor (trot eller ej) och de som alla andra, kan påverkas negativt av vissa ord och ämnen. Det krävs ett bra ämne för att skapa en bra diskussion, men det krävs ett ännu bättre ämne för att inte betyget ska kunna sänkas.


Hoppas ni kunnat leva er in i situationen och att texten hjälper dig i nästa tvångsuppgift,
hoppas även att ingen av mina lärare läser detta och tar det seriöst!

MVH Lizette Edfeldt