New addiction
Jag är en sådan människa som lever i nuet, typ.
Fast på ett dåligt sätt. Som att spela sönder en bra låt direkt efter funnen. Går på The Hunger Games filmerna minst tre gånger (under två veckor) på bio.
Mitt nya addiction är Revenge.
Ni vet, den där serien där Amanda Clark ska hämnas sin fader.
Avbetar just nu senaste säsongen. Allt jag numera kan tänka på är vem som konspirerar emot mig. Vad de har för snaskiga insikter. Vem ska jag teama upp mig med?
Men framför allt:
VAR ÄR MIN AIDEN MATHIS?!
Erkänn att du läste det med brittisk dialekt?
Helvete...
Också vart man sjuk igen. Det är alltid lika trevligt när Mr. Förskylning kommer på besök. Dock tar han ju alltid med sig sina kompisar Snuva, Nysa och Huvudvärk.
Denna gång följde även Träningvärk med, det blev en väldig våldgästning i mitt vardagsrum kan jag säga.
Men idag har jag äntligen sökt jobb!
Får jag lov att bjuda på mitt allt för proffsiga CV porträtt.
Jag kan lova att det inte är såhär jag ser ut just nu.
Sometimes, I get dressed
När man är vad man kan klassa som "faktiskt fint klädd" och tydligen endast hade tre timmar i skolan får man faktiskt lägga ut bilder på bloggen om händelsen.
Det var ju trots allt mitt nyårslöfte att visa att jag inte enbart glider runt i min onepiece.
Men sadly så är man ju ingen modebloggare och seriösa försök till selfies goes out of control.
Observera mitt mellanmål i bakgrunden.
Sleten heest
Det blev två pass. Jag har aldrig slitit så hårt i mitt liv innan. Men det är allting värt det när man kommer dit. Ja, det där med att festa är nog bara för 18 åringar egentligen. Vadå, trodde du att jag pratade om något annat?
Spela aldrig ett fyllespel till Jackass filmerna. Varje gång någon skadade sig skulle man dricka.
Har aldrig sett så många blåmärken och spyor på en kväll innan.
Åkte tunnelbanan hem barfota klockan sex på morgonen. It was a great night.
Kvällens inspiration
Helena (sundgar.blogg.se) hade en jag ska peka finger på allt kväll
Dafuq?
Vilset rådjur?
Johanna är häääääär!
Hon stod där på perongen, vilsen som ett rådjur och letandes efter föda.
Hennes saftiga lår såg saftiga ut (daaah). Så jag tog med henne hem. Detta lilla djur som jag sedan fyllde med alkohol.
Sen blev vi ju lite sena till förfesten då. Så det blev dricka oss fulla på tunnelbanan. Classy.
Helena blev lite väl trött på mig och mitt husdjur som kom två timmar sent. Detta ledde till ett hotande att hon var tvungen att dricka redbull.
Vad man gör när man är sjuk
Det börjar med ett långt tycka-synd-om-sig-självande.
Går vidare till nej-nu-ska-jag-ta-tillvara-på-tiden-och-göra-något-bra.
Befinner mig just nu i jag-bloggar-om-detta-dåååeee.
Hoppas gå vidare till plugga-saker-som-jag-inte-behöver-för-att-känna-mig-duktig.
Kommer hamna på läser-Allegiant-och-struntar-i-att-ta-tillvara-på-tiden-grejen.
Dagens förtäring
Anledningen till varför jag är sjuk: Djävulen besökte pendeln igår på vägen hem från skolan. Tror ingen annan såg honom när vi satt fast på spåret, but I shore did!
Nytt år, ny lera
Lets have a party, they said.
It will be fun, they said.
Alla golv fulla av lera. Burkar i varenda hörn. Blöta fläckar på mattor. Lera i sängen.
Still worth it.
2014 börjar bra.
Årsresume 2013
Detta år har jag:
Skaffat tatuering
Flyttat ihop med bästis
Varit lerig på Bråvallafestivalen
Flyttat till Stockholm och börjat plugga journalistik
Lekt modell
Blivit rödhårig
Blivit full (ett antal gånger)
Festat i olika städer (och på hav)
Tagit sönder diverse saker (på när jag varit full)
Fått artiklar publicerade
Nu är det enda som återstår av 2013 morgondagen. And I'll make it memorable. Och sedan glömma den såklart. As always. Damn you blackout.
Nyårshets
GAAAAAAH!!
Varför ska allt vara så svårt att fixa till en kväll?
Allt ska vara perfekt, den perfekta klänningen, den perfekta festen och den perfekta nyårskyssen.
Jag lägger ned.
Den perfekta nyårskyssen på festernas fest i klänningarnas klänning är blott en myt. Det måste den vara. Något påhittat av killar för att få oss tjejer desperata till det nya året.
No, Self-esteem, you wont get this one.
I'll take a stand, me and my onepiece!
I'll take a stand, me and my onepiece!
tecken
Oavsett om man som människa är troende eller inte söker nästan alla efter något sorts tecken då och då. Ett tecken på nästa steg i livet, vilken väg man ska ta vid ett vägskäl, eller kanske varför vi ens finns (för de lite djupare)?
Dock har jag av egna erfarenheter uppmärksammat att när vi väl söker dessa tecken är vi aldrig öppna för deras skepnad. Det är mycket lättare att bortse ett tecken i form av en vän i sökandet av en vind eller åska.
Man blir förblindad av sin egen förväntan då vi förväntar oss en tecken av högre skepnad. Om du nu är en sådan som ofta söker vägledning och råd, missge det då inte för dens mest uppenbara gestalt.
Det är klart att man får bli lite galen på köpet.
Själv kan jag klyvas och få ångest angående helt obetydliga saker som vilken hårfärg jag vill ha. Well, would you know, I am a girl after all ;D
Julafton
Julafton, dagen då alla tar fina familjeporträtt och selfies framför granen eller ätandes julmat.
Men inte jag inte. Min julafton bestod inte av fina kläder, smink, hygien eller egopics. Man måste ju duscha för det. Ack nej, min julafton bestod av onepiecen, ansiktsmask, och de kanske mest ojuliga filmerna jag kunde hitta.
Julafton rundades av med The New World. Samt dåliga skämt såsom denna.
Och självklart kunde jag inte ens göra en bildserie ordentligt utan att klanta till den sista screenshoten,
But you know, when life gives you lemons..... dance on them and buy candy instead!
When life happens
Det är det spontana och oväntade som gör livet värt att leva. Att veta att något nytt och oupptäckt finns precis bakom hörnet. Det spelar ingen roll hur nere du kan vara. Hur oplacerad och vilsen du känner dig. För hur fel allting kan kännas så kan allt vända på en dag. En dag, en timme eller en sekund kan vara allt som behövs för att vända tillvaron. Allt mörkt lyser plötsligt upp och du kan inte sluta le. Det är de stunderna som gör livet värt att leva.
Dagens helvete
Jag kommer inte ihåg senast jag avhöll mig från föda så här länge. Senast mina ögon gjorde så här ont av det eviga stirrande på datorskärmen. Senast jag hade kramp i fingrarna som formas till cheesdoodles.
En journaliststudent som skriver hemtenta är likt inget annat jag tidigare upplevt.
Har även tappat den lilla tro på en högre Gud jag hade. Flera gånger har jag bett om honom att ta mig vidare till den andra världen, utan något svar. Så nu blir jag ju skyldig att skiva klart denna tenta på ca 30 000 tecken.
Undra hur mycket alla mataffärer går back idag då jag antar att hela min klass sitter på samma sätt som jag gör just nu.
Kvinnligt handikapp?
Jag sitter och skriver hemtenta med två klasskompisar (de bästa kvinnorna som Gud har skapat(om man nu tror på Gud(om man då inte tror på scientologibibeln(gillar parenteser i parenteser)))) på ett café på söder. Ganska klyschigt om du frågar mig.
Sedan inser jag att stället har en manlig toalett och en kvinnlig, vilket inte är något ovaligt.
MEN, den kvinnliga toaletten är egentligen handikappstoaletten som istället har avsatts för det kvinnliga könet. Vilket låter ganska troligt då det finns förutfattade meningar om kvinnor (som kanske är ganska sanna). Kvinnor, eller framför allt tjejer, går faktiskt oftare på toa tillsammans än killar. Vi bär även oftare på stora handväskor, i vilket man inte vill lägga på golvet som kan vara äckligt. Men framför allt kvinnor är awesome och förtjänar större plats i samhället (höhö).
Jag menar, vi kvinnor är fan classy.
Att sätta mål
I hela våran uppväxt har vi lärt oss att sätta mål. Det kan således vara om vad vi vill bli när vi blir stora, hur snabbt vi vill springa 100 meter eller hur bra resultat vi vill ha på prov.
Jag har nu kommit fram till lyckans vägskäl. Förmågan att sätta upp mål som rör både skola och fest.
Målet är att plugga rumpan av mig till omtentan nästa vecka, för att sedan belöna mig med en partyhelg med partytjejerna i klasskompisens hemstad Linköping. Men för att detta ska hända måste jag vara så säker på min sak att jag kan gå tidigare än avsatt tid för tentan. Annars hinner jag inte med bussen till Linköping.
Att plugga eller att plugga lite mer... that's the question.
Det finns rum för alkohol!
När man som student får tillbaka två tentor och bara den ena är godkänd finna det alltid olika sätt att se på detta.
- Glaset är halv fullt
- Glaset är halv tomt
- Det finns rum för alkohol
And that's true. Har man bara en omtenta måste man få en utekväll för att lätta på trycket. Samtidigt som man har tid för det. Fyllan är desto mer motiverad. Med andra ord måste det nästan vra bättre att faila lite... eller?
Samhällstjänst
Nu när jag var påväg hem från tunnelbanan slog en tanke mig som jag även har haft innan.
När jag kliver av tunnelbanan på endstationen och ser dessa små flickor, som uppenbarligen precis har har haft sin första sena utekväll, gå ensamma eller i par om två och två stannar jag till.
Statistisk sätt anmäls det ca 17 000 våldtäkter/sexualbrott per år i Sverige, men alla vet ju att det är så många fler som aldrig anmäls. Om man nu tänker att det går en sexualförbrytare per tunnelbana eller buss i Stockholm (vilket jag inte skulle bli förvånad över att det gör) så finns det ju antagligen även ett offer per förbrytare också. Är det då så konstigt om jag, som har tidigare erfarenheter av kampsport, saktar in vid tunnelbanestationen och tänker att det antagligen är bättre om denna förbrytare följer efter mig in i mörkret än någon av dessa nyligen fyllda 15-åringar?
Bara var femte våldtäkt anmäls, vilket gör att statistiken plötsligt går upp till 85 000 våldtäkter per år. Dessa siffor är något som skrämmer mig, både som kvinna och som svensk. Vi kan inte jämföra oss med länder där "flickor blir indragna i bilar och våldtagna" för det händer i just detta land.
Att alltid hålla ett öga öppet kan hjälpa så många, även om mitt sätt är ganska skruvat tänkt så känner jag ändå att jag har gjort något produktivt och rätt av min kväll jämfört med om jag bara hade gått redlöst hem.
Om nu alla hade gjort desamma som jag. Hjälpt en medmänniska på ett eller annat sätt, tänk då hur annorluna världen kunde se ut om fem år. Ondska skapas genom egoism.
Var börjar din allmäna samhällstjänst?
Apatiska jag
Det ganskas tentatider. Nu är det snart dags för den första tentan. Hela klassen bor numera i biblioteket och livnär sig på sina Macbooks. Föda är någon lyx man inte har tid med. När alla andra går igenom frågor tillsammans och håller en ordentlig diskussion avslägsnar sig det svarta fåret från flocken.
När det kommer till pluggande blir jag helt apatisk. En snyggare Rainman, om jag får säga det själv. Då hela världen tycks prata ett främmande språk och de enda gemensamma orden vi har är "cola", "fika" och "alkohl".
Det som keeps me going just nu är tanken av tentafest direkt efter att jag har lämnat tentasalen. Vodkaflaskan kommer ligga i väskan och längta efter att öppnas.
Men tills dess, no kommunikation from me.
Lonely me
Lizette Edfeldt - med Lizette Edfeldt.
Jag önskar att jag kunde säga att jag har en ny kompis med precis samma namn som jag. Men nej, jag är bara så mobbad att my only friend is me. Sad but true.
