Grubblande

Är du som jag och ständigt oroar dig för framtiden? Saker som inte har hänt ännu? Drömmar som kanske inte kommer att gå i uppfyllelse?
Jag är ständigt rädd för att inte få ut allt jag vill av livet.
Tänk så dör jag imorgon utan att säga allt jag velat säga? Utan att göra allt jag vill göra?
Tänk så försvinner allt jag någonsin trott på som en matta bortsvept under mina fötter.
Tänk så har hela min existens varit onödig.
Tänk om jag går ur denna värld utan att ha gjort några som helst avtryck?
Vem kommer att sakna mig när jag är borta?
Men den viktigaste frågan jag finner mig själv grubbla på är ändå: Hur kommer jag att dö?
Med det syftar jag inte på just det praktiska utan det själsliga. Man vill aldrig att någons död är onödig som lätt kunde undvikas. Det ideella sättet att gå bort är väl ändå i sängen, omringad av nära och kära. Barnbarn och kanske till och med barnbarns barn.
Men skulle inte det absoluta döden vara att dö i stället för någon annan?
Det sista man gör i världen är att rädda någon annan.
Jag vill ha ett syfte med mitt liv och min död. That's all I can say.
 
 

How abooout - dont die? :D När vi är gamla kommer de hitta på något sätt att vi kan leva för alltid så då kan vi börja gå ut och supa igen för 80 kommer vara det nya 18 ;)




Kom ihåg mig?