Det är sorgligt, förvirrande och obehagligt. Men ändå förståeligt och upphetsande.

I nästan ett år har vi hört ihop, du och jag. Nästan varje dag. Genom vårens varma solstrålar, sommarens pollen-attacker, höstens dansande löv och vinterns hala stormar har vi levt i symbios av varandra.

Nu kan det vara slut. 

Om en månad kanske jag slutar jobba på min älskade anläggning i Spånga.

Det är ett svårt val, men det måste göras.

När skolschemat kallar och tider kraschar samman är det utbildningen som har den större, mer kapabla och mordlystna handen.

 

Jag kommer aldrig att glömma varken dig eller våra svettiga stunder tillsammans.